Så småningom ska alla hästar gå tillsammans, men det är så sanslöst torrt. Det har inte regnat ordentligt på hela våren och sommaren. Vi har bara fått regnskvättar, som vare sig gör till eller från. Därmed har vi problem med hur vi ska använda hagarna. Hästarna skrapar fram rötterna och marken blir förstörd. Ridhästflocken går på Mosshorvan, den enda hage som klarar hårt betestryck utan att ta nämnvärd skada.

Pärla, Bródir, Jarpur och Ganti galopperade runt i paddocken med högsta växeln i. På andra sidan sprang Arnór och visade upp sig.

Fem hästar saknas första morgonen som det serveras hö. Windy kommer hem på förmiddagen och på eftermiddagen rider jag ut på  Gneisti för att ta hem Módis, Stormur, Naggur och Kolbeinn.

Det är ett litet, men svart, vattendrag, som är läskigt. Bara en dm djupt och knappt en halvmeter långt. Gneisti går fram och tillbaka flera gånger, men Kolbeinn vågar inte. Till slut tröttnar Gneisti, Módis och Stormur. De går hem själva. Gneisti med både sadel och träns på sig. Dock inga tyglar, de hade jag knäppt loss.

Efter många om och men går Naggur över. Trots att jag ropar och lockar på Kolbeinn följer han inte med. Till slut måste jag ge upp. Solen är på väg ner. Går tillbaka med Naggur till Kolbeinn och i imorgon bitti går jag ut med lite hö. Då går säkert Kolbeinn över diket.

Tisdag morgon

Torsdag eftermiddag - 7 grader

Jennifer följer med mig ut på alvaret och vi täcker den igenfrusna bäcken med pinnar. Kolbeinn funderar: Var är bäcken? Försiktig kliver han över och når den efterlängtade havren. Tänk att det skulle vara så svårt. På med grimma på Kolbeinn och upp på Naggurs rygg. Nu är målet inställt på gården och Kolbeinn går över både ett och två vattendrag! Naggur tvärstannar dock vid det sista. Fram med havren och vips går han över.