Även om kajor finns året om, tycker jag att de är härliga. När jag går på Västeralvaret stör jag dem och de flyger upp i skyn och fyller nästan hela himlen.
Tidigt på morgonen, när jag hämtar tidningen, hör jag dem. Långt bort och högt över huvudet. Jag lyssnar och tittar. Där är de och flyger karakteristiskt i ett V.
