Råttjägare

Har man ankor och höns är risken stor att man får råttor på köpet. Till och från drabbas gården av detta och i våras blev det akut. Då kom Marie från Anticimex och satte ut fällor och råttgift. Relativt omgående försvann råttorna. Måhända fanns det gott om mat någon annanstans. 

Men, plötsligt är de här igen! Från en dag till en annan ser jag råtthåll lite var stans. Flest är det under matkällaren och i stenmuren inne i hönsgården. Marie kom tillbaka och konstaterade att det är många råttor. Hon preparerar alla råtthåll med giftig mat och vi höll tummarna. Men icke! Råttorna är kvar.

Mari kommer tillbaka på nytt. All "råttmat" hon satte ut för två veckor sedan är uppäten. Några råttor har väl dött, eftersom maten är giftig, men troligtvis lever flera fortfarande. Mer råttgift.

Nu gäller det att hålla rent. Ingen mat ute i några skålar på natten. Ankorna och hönsen får snål tilldelning för att all mat säkert ska vara slut när de tar kväll. Marie kommer tillbaka om två veckor igen för att kolla och eventuellt sätta ut mer giftig råttmat.

Råttorna kommer fram i skymningen och tar för sig av maten och vattnet.

Vimsan är med när Marie lägger giftig mat i råtthålet under matkällaren

Råttor är smarta. Först får några smaka på den nya maten och om det går bra, kan alla äta av den. Därför måste det vara viss fördröjning på förgiftningseffekten. Efter fem dagar verkar förgiftningen.

Maries bil är välfylld med råttjägarutrustning

Hönan är nyfiken, men giftet ligger väl dolt bakom stenen.

 2016 11 19