Nytjärade skidor

Jag fick mina skidor när jag gick på högstadiet, och det är ett tag sedan. Närmare bestämt vintern 1963/64. Det är breda träskidor, som man måste tjära emellanåt. Jag tog hästarnas hovtjära; smörjde, värmde med varmluftpistol och torkade bort överflödet. Sen var det bara att åka. Trodde jag. Jag fick spåra i nysnö och dessutom åkte jag över den blöta mossen. Trots den nya tjäran fastnade massor av blötsnö som frös till is. Det var bara att ta av sig skidorna och skrapa rent med kniven, som jag tursamt nog hade med mig. 

Skidturen, på två kilometer, tog nästan en timme. Med den tiden vinner man inga skidtävlingar. Men det var vacker natur och jag njöt.