Nyheter
från Lenstad
24
februari
Snót har varit min ridhäst sedan nio år
tillbaka. En häst med massor av energi, som inte alltid har varit så
lätt att tygla. Hon har gjort allt man har bett henne, om man undantar
att stanna. Snót har alltid velat
lite till. I söndags tog jag med henne som handhäst för sista gången.
Jag red Gneisti och Snót höll sig bakom honom
i skritten och sprang upp jämsides i traven. En långsam trav,
som vi alla tre njöt av.
Snót
fick spatt för två år sedan och trots mycket vila och sparsam ridning
har spatten inte läkt ut. Hon vill inte att jag rider henne och visar det
tydligt genom att ovilligt höja tempot. Efter att ha funderat och
bearbetat mina egna känslor i ett halvår, bestämde jag för att ta bort
Snót. Hade hon bara inte haft eksem kunde hon ha fått gå och skrota i
hagarna. Men eksemet fick mig att bestämma mig till slut. I morse fick
hon resa till sin sista vila.
7
februari
Direkt från Island kom Tristan sent på lördagskvällen. Det är Malin
Kollberg på Kollberggården,
som har låtit importera honom. Första natten fick Tristan stå inne på
box tillsammans med Jarpur och Gneisti. På morgonen när vi gick ut kunde
Tristan inte var nog nära Jarpur och Gneisti.
31
januari
Fåken slog till i slutet av veckan. Snön yrde i den hårda vinden och
ymniga snöfallet. Alla skottade gångar blev ett minne blott och de nya
gångarna blev där vinden bestämt. Utmed husväggar och mellan
snödrivorna. Ridhästarna fick sin mat i stallet och de var mysigt både
för dem och oss. Men visst tar det längre tid, än när de behändigt
får sin mat över trädgårdsmuren. Korna och hingstarna/valacker frossar
i hö för att hålla värmen. -16 grader i morse!
23
januari
Härligt vinterväder och tro det om ni vill, men jag tog fram mina
skidor, bara drygt 40 år gamla. Efter knappt en timmes skidande
var jag helt genomblöt och insåg att de här musklerna hade jag inte
tränat på gympan. De flesta ridhästarna kom också ut på en tur. Windy
drog My i pulkan. Det
var bitvis djup snö och även hästarna fick använda musklerna mer än
vanligt. Träning av Bróðir pågår!
12
januari
Ymir och Hebbe har
åkt hem till Huddinge respektive Kalmar. Hebbes ägare var smått
nervösa inför avfärden, eftersom hitresan hade varit mycket dramatisk
med insats från räddningstjänsten. Hem till Kalmar gick det dock bra
och för säkerhets skull fick Hebbe en lugnande spruta. Ymir fick åka
hem med lastbil och det tog drygt tolv timmar innan han var hemma i
stallet. Rapport från Ymirs ägare: När han kom hem steg han av bilen
lugnt och fint. Han såg sig runt och det var som att han tänkte, ”Ja då
var man hemma igen.”
1
januari
Morgonen
efter nyårsfirandet blev sen och alla djuren väntade på mat som vanligt. Fast
jag var orolig ett tag, när fåren inte var i sitt stall. De hade
nämligen rusat ut vid tolvslaget när raketerna börja fara på himlen. Som tur var
hade de inte gått särskilt långt, utan var på
Västeralvaret och följde glatt med hem när jag skakade med havrehinken.
Värre var det med hästarnas vintervatten. Ventilen hade frusit fast och
det kom inte en gnutta vatten. Jag värmde anordningen med varmvatten och
en handduk. Ungefär som våtvarmt omslag. Isproppen släppte inte! Det
finns dock öppet vatten i ett par diken så hästarna klarar sig. Cecilia och
Catherine kom på eftermiddagen och vi passade på att ge ettåringarna en
extra avmaskningsspruta.
|